50 kilometer terränglöpning sett som ett levnadslopp!

/Pentti Pitkänen 2003

Sörmland ultra marathon är ett unikt lopp i vår tid. Ger deltagaren i loppet största möjliga upplevelse och ett tillfälle att reflektera över sin existens. Loppet är inbjudande med all tänkbar terräng i träd, gräs och stenar. Dessutom förekommer mera tillgängliga partier som asfalt och grusstigar. Sol, vind och vatten är element. Värme utstrålas och finns mellan deltagarna samt den utmärkta marktjänsten av arrangörerna. Summerat blir loppet till ett fullvärdigt liv. Jag genomförde mitt första femtiokilometerslopp några dygn innan passerandet av femtioårsdagen. Löpsträckans längd och tidsrymd gav plats för att betrakta människans liv i ett helhetsperspektiv som ett långdistanslopp.

Livet är för övrigt som en loppmarknad. Olika lopp erbjuds löparen. En del är långa, andra korta. Underlaget varierar liksom kuperingen. De lopp som faller de flesta löparna i smaken är de mest medialt uppmärksammade. Människor är flockdjur. Även många av löparna tillhör märkligt nog denna kategori. De lopp som ger finsmakaren en större behållning är de udda tävlingarna i svår terräng med upplevelser utöver vardagen. Att lämna motorvägen och komma in på små spännande okända stigar.

• Samlaren är han som bara samlar på sig lopp typ en medvandrare som samlar mortlar, elefanter eller konserter.
• Livsnjutaren har existens som drivfjäder och finner sig lätt tillrätta i springspåren. Löpandet är här en livsstil, ett välbehag i varandet.
• Tävlingslöparen är den som enbart tävlar streberaktigt för att prestera mer än andra och alltid vill vinna personlig ära. Han slutar ofta när kapaciteten inte längre räcker till en framgångsrik placering. Byter inriktning och tävlar i annat där vinstmöjligheten finns kvar.
• Materialisten är löparen som kommer till start med all utrustning som marknaden erbjuder. Ingenting som går att köpa för pengar saknas. Det viktigaste finns dock inte att köpa. Löpkänslan, talangen och lyckan av att bara vara.
• Elitlöparen finns givetvis också med i fältet. Han är förgrundsfiguren för både bredd och topp. Han känner sin kropp och har en balanserad harmoni och inställning för att komma till topp, oavsett vilken inriktning han väljer i livet.
• Motionären är korpliraren i detta sammanhang. Lagommänniskan som är gråskalan i livsalltet där enbart ändarna är svart och vitt.

För övrigt är det en enda grå massa. Denna massa springer ofta för livet. Alltså av hälsoskäl eller som det i vissa kretsar kallas förebyggande hälsovård. Det klassiska mottot: "om du inte är beredd att investera i fysisk aktivitet så måste du vara beredd att betala med sjukvårdskostnader senare i livet”. Detta är i högsta grad en sanning i en värld där sanningen är ett provisorium. Allting förefaller ha ett pris men föga har ett värde. Löpningen är företeelse i livet som är värdebeständig. Alla på startlinjen är vinnare av enbart deltagandet. Både plats och vinnare för att använda hästspeltermer.

Redan när startskottet smäller och löparna kutar iväg i en samlad flock som spermier så är utfallet givet. En löpare kommer att komma först fram och njuta segerns sötma som vinnare. Alla startar dock med samma mål som mål. Nå fram till målet! Men förutsättningarna är olika från start. Generna är viktigast. Det finns inga genvägar. Tätgruppen med ledaren i spetsen sprintar fram i hög fart och stadiga ben. För övriga i fältet är loppets begynnelse som livet. Sker en framåtskridande förflyttning, efter bästa möjliga förmåga. Försöker fixa en privat fartfest. Periodvis går det undan och bitvis till och med i ett rasande tempo. Andra perioder är det ett helt kraftlöst förflyttande av kroppsmassan. Några är redan i startögonblicket felprogrammerade. Har fel klädsel, utrustning och får uppförsbacke en lång väg innan träningseffekten blir verksam och det börjar flyta på.

De första stegen är för övrigt stapplande och ett slags glädjerus. När detta besinnat sig halkar vi snabbt tillbaka till krypstadiet. Får prova oss fram på alla fyra som en slags rotfyllning och förenas med trädens starkare rötter som vägbulor. När vi åter finner ett stadigare underlag och fotfäste med nyvunna erfarenheter av snedstegen så kommer nya faror och lockelser. Som i livet utanför löpslingan så kommer det medvind, sol, medgång och en riktig "livet är en festkänsla". Detta når sin kulmen vid ca 10-20 kilometers löpning. Motsvarar tjugo till trettio års ålder i livet. Allt flyter på och pusselbitarna fogas samman i ett trivsamt nätverk. Mycket ryms inom denna tidsperiod. Utbildning, arbete, relationer, vänner och karriär virvlar förbi som en road movie.

När vi passerar halva banan vid 25 km så är det i detta lopp såsom många gånger i livsloppet den tråkigaste eller minst händelserika fasen. Fyrtiårsflatan, en platt asfalterad vägdel som lunkar på såsom kamelen i öknen. Här händer det att en del tappar tempo. Halkar bakåt i fältet, står helt stilla, stupar, faller pladask och reser sig och lufsar vidare. Svackorna kommer dock olika under loppet för olika deltagare. Förstoppning existerar inte bland löpande individer. Tarmsköljningar sker med automation som Enkvistare. Ämnesomsättningens slutprodukt kommer naturen omedelbart till godo i kretsloppet. Precis som i livet kommer det olika perioder av motgångar, sjukdomar, skador och livskriser. Vid riktiga fall i löpspåren finns oftast en medlöpare tillhands med en utsträckt hand. I olympisk anda är det ingen som trampar på en annan springare utan hjälper upp vederbörande på fötter. I livet utanför springspåren är detta mindre vanligt. Där är det vanligare att slicka uppåt och sparka nedåt. Gärna trycka till litet extra på den som redan är på väg utför.

Understundom upplevs loppet som en tågresa. Olika människor blir lok i omgångar och drar med sig andra framåt i livet. Växlar av till andra dragare. En del åker bara med en station. Andra reser med hela resan från start till mål. Några missar alltid tåget. Andra är på fel station. Resan går vidare mot målet. Rötterna blir allt högre och småstenarna brantare att bestiga. Sista milen och framförallt sista kilometrarna ger oss värdefulla kunskaper om vår kapacitet. En härlig synvilla är att finna en skylt i skogen som berättar att här är en uppmätt marathondistans fullbordad. En mugg cocacola eller koffein blir rena injektionen för fortsättningen. En del löpare störtar fram med full fart in i mål. Andra har tagit ut sig totalt och inte kunnat värdera sin egen kompetens. Dessa är helt utmattade och får finna sig i att stapla fram i rollatorfart eller golfbagens hastighet. Några är i behov av dropp eller annan näringspåfyllning.

Gemensamt för samtliga deltagare i livets lopp är det naturliga förloppet. Stegen blir kortare, långsammare och mindre frekventa i slutskedet. Men alla fullföljer och är vinnare. Loppet, livet är ett personligt race och kan bara levas, upplevas av dig själv. Under resan kommer alla känslorna på en gång eller i blandad kompott. Glädje, trötthet, upprymdhet, smärta, lycka, vemod, tungsinne, eufori, uppgivenhet, hoppfullhet och tillförsikt avlöser varandra bland blåbärsris. Spring för livet och om du bryr dig om dig själv! Eller om du månar om någon annan medmänniska så ge bort en start i detta 50 kilometerslopp!

Jag vill tacka för springningsupplevelsen med Gunnar Ekelöfs ord:

"Låt oss inte gå i döden med sparade krafter."

Startnummer 46 Pentti Pitkänen

Tid 4.34.24